söndag 19 november 2017

Kurt!

Nu finns mönstret till vanten Kurt att köpa på Ravelry. Det innebär också att jag kan visa hur mina vantar ser ut i sin helhet. 


Kurt är alltså designad av Emilia Jensen, även känd som skaparen till koftan Palmetto, som blivit väldigt omtalad i stickvärlden under hösten. Emilia trycker också jättesnygga tyger med grafiska mönster.


Vantarna stickas i Rauma Finull eller motsvarande garn. Jag hade inte finull i sju färger hemma, så jag fick komplettera med ett par andra sorter också. Det vinröda är typ Shetland Spindrift tror jag, och det beige/smutsgula är tvåtrådigt ullgarn av okänd sort, som jag fått av min bror, som i sin tur fått det av en kollega. Lite hopplock, alltså. Det går inte åt mer än 20-60 meter av varje färg, vilket gör Kurt till ett perfekt restgarnsprojekt. Vantarna blir inte så stora i storleken, så det är nog inte fel att välja ett aningen grövre garn än Rauma Finull om man har lite större händer.

Jag tycker ju att färgval och -sammansättning är en av de roligaste grejerna med stickning, så jag hade väldigt kul med det här projektet och rekommenderar alla som gillar flerfärgsstickning att göra (minst) ett par.

måndag 6 november 2017

Teststickning.

Jag håller på att teststicka ett mönster som Emilia Jensen har designat. Det blir en grafiskt mönstrad vante i många färger, som stickas i Rauma finull eller annat garn av motsvarande grovlek. Jätterolig stickning! Färgsätta har vi teststickare fått göra själva och det har varit lite utmanande, men kul.


Mönstret släpps inom kort, och då visar jag bild på hur mina vantar ser ut i sin helhet. Jag kommer självklart också att länka till mönstret, för den som blir sugen på att sticka vantarna.

tisdag 24 oktober 2017

Om varför jag droppat Drops.

För ett tag sedan nämnde jag i ett inlägg att jag bojkottar Drops och fick i en kommentar till det inlägget en fråga om varför. Det grundar sig i en incident för något år sedan, som blev ganska uppmärksammad i stickvärlden, då Drops publicerade ett mönster som var en uppenbar kopia av stickdesignern Martina Behms sjal Leftie. Det var inte första gången som Drops plagierade en fristående designers verk, men den här kopian fick många stickare att reagera och skriva kommentarer till Drops både på deras hemsida och i sociala medier. Det i sig kan man ju tycka är illa nog, men vad som gjorde det hela ännu mer pinsamt var Drops sätt att bemöta denna kritik. Eller rättare sagt, inte bemöta. De valde nämligen att hantera kritiken genom att blockera alla som kommenterat på deras instagramsida (jag var en av dem, det tog max en kvart från att jag skrivit min kommentar tills jag var blockad) och genom att lägga in något slags spärr i sitt eget kommentarsfält, så att kommentarer som innehöll bl a Martina Behms namn eller orden kopia, plagiat eller namnet på originaldesignen, inte kunde publiceras.

Vad får mig då att ta upp detta nu? Jo, Drops har gjort om samma sak igen. Denna gång är det stickdesignern Maja Karlsson som fått sitt mönster Majas mamelucker kopierat, och inte heller denna gång går det att skriva kommenterar på Drops hemsida. Därför lyfter jag det här på bloggen istället. Återigen har saken fått ganska stor spridning på sociala medier och det har startats en knit-along av originalmönstret, precis som det gjorde med Leftie. Jag har länge varit sugen på att sticka mameluckerna och nu ska jag verkligen försöka prioritera det framöver.

Det kan inte nog kan betonas hur uselt det är av ett stort företag att kopiera små designers verk, istället för att köpa rättigheterna till designen eller anlita duktiga stickdesigners till att skapa mönster för dem, och ännu mer uselt är det att censurera och blockera kritiska röster. Detta vill jag inte stötta och därför har jag slutat köpa Drops garner.

onsdag 18 oktober 2017

En orangefärgad dag.

Första helgen i september firades Hemslöjdens dygn och en av aktiviteterna häromkring var en växtfärgningsdag, som jag anmält mig till. Mina föräldrar, främst mamma, växtfärgade lite när jag var barn och jag har någon tidig minnesbild av en stor gryta med eld under, som jag inte fick gå nära, men själv har jag faktiskt aldrig prövat. Nu är jag dock jättesugen på att färga mer, för det var oerhört roligt!


Med under dagen var sju personer med olika mycket erfarenhet av färgning. Det mesta av materialet kom från en gammal dam som skänkt det till hemslöjdsföreningen; det var stora lådor med kemikalieburkar, färdigbetat garn och en del olika växter.


Det första badet vi gjorde i ordning var färgkulla, en blomma som ger gul färg. Alla garnerna ni ser på bilden är färgade i det första färgkullabadet, att färgerna blev så olika har nog att göra med betningen, och kanske lite med garnkvaliteten. Det garn som blev grönt var grått från början, övriga vita. Färgkullabadet hade mer att ge, så vi körde en andra färgning också, sedan tillsatte vi koschenill och till slut lite indigopulver till det också. Andra mer eller mindre framgångsrika färgningar var med krapp, albark, nässlor och tuschlav. Ingen av oss var ute efter något specifikt resultat, utan vi såg det hela mer som ett experiment. Inte så mycket teori, utan mer pröva och se. Det vi inte blev nöjda med stoppade vi i ett annat bad, eller så tillsatte vi något till det befintliga badet, och så höll vi på.


Vi provade också att göra en indigo-kyp, men det funkade inte alls. Några ljust ljust blå härvor kom upp ur badet, men all färg rann av i sköljningen. Både indigopulvret och kemikalierna kom ur den gamla damens kartonger och var nog från 80-talet, så det kanske helt enkelt var för gammalt. Det var lite tråkigt, jag var väldigt peppad på just indigofärgningen, efter att ha sett så många bilder på indigofärgning på Instagram under sommaren, men vi fick så många andra fina garner, så besvikelsen lade sig rätt snabbt. Vi har också planer på en ny färgdag till våren eller försommaren och då gör vi nog ett nytt försök med indigo.





Med mig hem fick jag ett helt gäng med små härvor och nystan, som jag nu funderar på vad jag ska göra av. En större härva med grått garn till hälften doppad i färgkulla har jag också att roa mig med.

För er som lurar på inläggets titel, så såg jag om Amelie från Montmartre, där den frasen förekommer, på kvällen efter färgningen, och tyckte att den passade ganska bra.

lördag 7 oktober 2017

Ny bukse i byen.

Det är väl ingen hemlighet att jag har en liten crush på allt norskt. Låt oss kalla det SKAM-effekten. I alla fall, jag följer en del norska stickare på Instagram (det gjorde jag faktiskt pre-SKAM också). Många av dem har barn som de stickar till och en grej som alla norska ungar verkar ha, men som jag tror knappt förekommer alls i Sverige, är stickade byxor.
Nu är jag ju varken norsk eller barn, men när jag i våras såg de här byxorna på Pickles instagramkonto drabbades jag av habegär och stort sticksug (stickstånd, som de säger i Stickkontakt-podden). Under sommaren skickade jag efter garn och beskrivning från Pickles. Jag satte igång för några veckor sedan och det har gått fortare än jag trodde, så nu återstår bara en liten bit på vardera benet (bilden nedan är alltså inte dagsaktuell). Det återstår ännu att se om jag kommer att se lika cool ut i byxorna som tjejen på bilderna i mönstret, eller om jag mer kommer att likna ett snorigt barnehage-barn, men frysa behöver jag nog inte göra i alla fall.


torsdag 5 oktober 2017

Slöjdhelg i Stockholm.

I fredags tog jag tåget till Stockholm för att hänga med Elin och Josefine. De var och hälsade på mig i februari och nu hade vi bestämt oss för att ses igen.
När tre slöjd- och textilnördar umgås slår förstås inspirationen och skaparglädjen gnistor. På fredagskvällen, efter en god middag, började vi tillverka stämplar, enligt Elins modell, som vi kvällen därpå tryckte tyg med. Innan vi åkte hem på söndagen lärde Elin ut hur man gör kavelfrans och däremellan höll vi på med våra respektive stick- och broderiprojekt.



På lördagen var vi också på en väldigt trevlig visning på Almgrens sidenväveri vid Slussen och en skön promenad över Söder med inhopp i några roliga butiker och lite streetslöjd i form av tygtryck på gatubrunnar.




Det är så enkelt och gött att umgås med dessa två och snacket flyter lätt, både om hantverk och om livet i stort. En perfekt helg helt enkelt!

torsdag 28 september 2017

Öland revisited.


Innan vi åkte hem från fäboden i söndags, passade jag på att låta min stickvän Ulrika ta några bilder av mig i tröjan Öland. Jag visade ju en bild på den, hängande på en galge, för något år sedan, när jag ganska nyligen stickat färdigt den, men så här ser den alltså ut på.
Mössan på bilden har jag också stickat, nu i somras. Den heter Dylan's Beanie och vi tog några projektbilder på den också, så den ska få ett eget inlägg.

tisdag 26 september 2017

Sticka till skogs.

I lördags morse var vi ett gäng från stickcafét som drog till fäboden, där jag ju varit några gånger förut, på stickhelg. Dimman låg tät över berget både lördag och söndag och regnet hängde i luften, så vi satt mest inne i stugan och stickade i skenet av brasa, fotogenlyktor och pannlampor. Och fikade, förstås!
Eftersom vi missade prideparaden hemma i Falun gjorde vi en egen liten parad runt fäbodvallen också. Det här var andra året i rad som vi hade fäbodstickning, så nu är det en tradition! 





torsdag 21 september 2017

#koftansstickpåse och smarta stickmarkörer.

För ett par år sedan lyckades jag dra med mig min kompis Anna i stickträsket. Nu har hon nyligen fyllt år och i present fick hon en stickpåse och några stickmarkörer som jag gjort.


Påsen är sydd efter en beskrivning som Tant Kofta delade med sig av på Instagram under sommaren. Under taggen #påsenbitförbit kan du också ta del av den. Tygerna har jag plockat ihop ur mina förråd. Väldigt roligt att kombinera färger och mönster! Jag har ytterligare tre påsar klara, så när som på snoddar, och en tillklippt, så det kommer (minst) ett påsinlägg till framöver.
Stickmarkörerna har jag gjort av smyckesvajer, klämpärlor och bokstavspärlor. För den som inte är bekant med engelska sticktermer är det alltså förkortningar för olika ökningar och hoptagningar och BOR står för Beginning Of Round, alltså varvets början när man stickar runt. Markörerna ska alltså ge en extra påminnelse om vad man ska göra när man kommer fram till dem i stickningen.

fredag 15 september 2017

Sedan sist....


.... har jag haft besök av min bror och Frallan över helgen. Det visade sig då att Frallans tajts, som jag sydde till honom i julas, blivit för små, så jag passade på att sy ett par nya, av tyg som han själv fick välja ut i min stash. Lila med traktorer blev det!

.... har jag lagt upp till ett nytt vansinnesprojekt i klass med palestinasjalen, fast helt annorlunda. Vi kan ju prata mer om det framemot sådär 2020 när det kanske blivit klart...

.... har jag varit på växtfärgningskurs, vilket var det roligaste jag gjort på länge! Lite bilder från kursen (och inte minst på resultatet!) kommer en annan dag.

.... har jag bokat in flera helgevenemang i stickningens tecken under hösten. Det börjar med fäbodstickning med stickcafégänget redan nästa helg. Härligt med något att se fram emot!

onsdag 23 augusti 2017

Teststickning: Drivved.

Under våren teststickade jag sockmönstret Drivved av Johanna Skoog och nu finns det att köpa på Ravelry. Drivved är en trevlig socka med ett enkelt mönster som byggs upp av korsade maskor. Den stickas från tån och upp, men det skulle gå precis lika bra att sticka den på traditionellt vis uppifrån och ner, om man föredrar det.


Mönstret innehåller fyra storlekar, varav jag valde den största med 72 maskor i omkrets. Oftast brukar jag ha 64 eller 60 maskor till sockor, men jag minns av bitter erfarenhet från de här sockorna att korsade maskor påverkar stretchigheten negativt och valde därför en större storlek för att vara på den säkra sidan. Av samma anledning avstod jag från att upprepa mönstret på skaftets baksida, vilket man enligt beskrivningen kan/ska göra.



Garnet är ett sockgarn från Hedgehog Fibres, i 90% merino och 10% nylon. Färgen är en så kallad potluck, alltså ett slumpmässigt färgbad; en fantastisk stark cerise med inslag av rött och några svarta stänk här och där. Ingen av bilderna gör garnet hundraprocentig rättvisa, men bilden här ovan är nog den som kommer närmast. 83 gram garn gick det åt.


Tack till stickkompisen Frida för hjälp med fotograferingen!

onsdag 16 augusti 2017

Restfest.

Den som följt bloggen ett tag kanske minns att jag, för ett par år sedan, trädde ihop en massa gamla garnsnuttar till nya nystan och stickade sockor av dem.
Att sammanfoga garnerna med hjälp av russian join tar sin tid och är inte speciellt stimulerande, men desto roligare är det att sticka av det "nya" garnet och se ränderna växa fram, av färger som man hunnit glömma att de gömmer sig inne i nystanet. Dessutom slipper man ju fästa trådar när sockorna är klara!
Under våren tog jag mig åter an mina garnfalaflar (som jag brukar kalla de där små fjantnystanen) och förvandlade dem till två nya restnystan. Den här gången var jag lite mer noga med att mäta och matcha, inte för att det är så noga att sockorna blir lika, utan mer för att jag ville se om det gick att få dem lika. Det gjorde det!


Själva sockorna är stickade från tån och upp. 64 maskor på stickor 2,5, vilket brukar bli lagom på mina fötter. Tån, hälen och resåren stickade jag i enfärgat gult Arwetta sockgarn. Mycket nöjd med resultatet! Sköna att ha på sig och man blir på gott humör av att se dem.



torsdag 10 augusti 2017

"Stick tjöjan då, fastej!"


Jag har stickat ytterligare en So Faded Pint Sized, denna gång till Frallan. När jag visade honom den halvfärdiga tröjan blev han väldigt förtjust. "Jag älskaj den!" deklarerade han och sken som en sol. En stund senare, när han såg att jag lagt stickningen ifrån mig, var han inte lika nöjd. "Stick tjöjan då, fastej!", kommenderade han.



Tröjan till Lilla A stickade jag ju i samma garnkvalitet, medan den här tröjan innehåller inte mindre än sex olika sorters sockgarn. Uppifrån och ned är det Fabel (köpt innan jag började bojkotta Drops), två olika färger från Limmo design, Trekking från Tant Kofta, Hedgehog Fibres Sock, Zauberball (rest från Villiviini-sockorna) och längst ner Artesano (rest efter sjalen Waiting for rain). Det som inte är restgarner var smånystan à 10-20 gram ungefär, förutom Fabelgarnet som nog var ett fullt nystan från början. Bra projekt för att göra av med småsnuttar, alltså! Enda nackdelen är väl att det blir en hel del trådar att fästa.



Jag stickade klart tröjan medan jag var hos pappa på semestern. Givetvis hade jag lyckats åka ifrån både rundstickan till resåren och strumpstickor i rätt grovlek för ärmarna. De flesta av stickorna som finns kvar efter mamma har fått flytta hem till mig, men några strumpstickor 3,5 mm lyckades jag leta fram, och med ett loppisbesök kunde jag komplettera så att jag till och med kunde sticka båda ärmarna parallellt. (Jo, jag känner till magic loop, men jag gillar strumpstickor.) Någon rundsticka fick jag dock inte tag på, så det fick bli strumpstickor även till nederkanten. Trots uttalandet ovan kan jag tillstå att det inte är det optimala när maskantalet är 172, men vad gör man inte för att bli färdig, när mottagaren är så pepp på sin tröja?

söndag 30 juli 2017

Tre länder på två veckor.

Här råder lite sommarstiltje, men det kan det ju få göra i semestertider. Jag har faktiskt varit på två resor de senaste veckorna och besökt tre olika länder inom loppet av ett par veckor. Helgen efter midsommar åkte jag till Oslo med två av mina barndomsvänner. Till största delen var det en resa i SKAM-nörderiets tecken, men när vi for Oslo runt på våra hyrda cyklar för att kolla in locations från serien, hann vi faktiskt se en del annat också. Vi bodde i ett supermysigt kvarter, fullt med restauranger, food trucks, saluhall och gatukonst. Dessutom var det Pride-festival i Oslo, så vi passade på att kolla in paraden i strålande solsken på lördagen.







Väl hemma hade jag en vecka kvar på jobbet, och ett par dagar in på semestern drog jag på nästa resa, med två andra vänner. Den här gången var målet Italien och Frankrike och vi hann med inte mindre än fyra destinationer under den vecka som vi var borta - Pisa, Florens, Cinque Terre och Nice. Det låter kanske hattigt, men så kändes det faktiskt inte, snarare som att vi hann få ut massor av semester på relativt kort tid. Vi flög till Pisa och hem från Nice, men mellan orterna tog vi oss med tåg, vilket fungerade väldigt bra och var betydligt billigare än att åka tåg i Sverige. Höjdpunkten för mig var nog Cinque Terre, fem oerhört vackra pastellfärgade byar som ligger på rad längs den liguriska kusten, men hela resan var väldigt fin med många vackra vyer, sköna bad, god mat och inte minst glass.











Ber om ursäkt för bildtungt inlägg, det här med begränsning är inte min grej.... Alla bilderna är från Instagram  (@tygochotyg heter jag där också) och där finns det ännu fler bilder från båda resorna att se, för den som vill.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails