lördag 31 oktober 2015

Oktobersockorna.

Här kommer som utlovat bilder på sockorna till Monthly Makers oktobertema garn. De flesta färger jag kan komma på finns representerade.



torsdag 29 oktober 2015

Monthly Makers oktober: Garn.

Oktobertemat för Monthly Makers är garn. Återigen ett brett tema som kan tolkas på många sätt och som ligger mig varmt om hjärtat. I min version blev det inte särskilt konstnärligt eller djuplodande, utan handgripligt och praktiskt.
Alla som någon gång arbetat med garn har dem, de där överblivna snuttarna och köttbullsstora nystanen som blir kvar när man avslutat sitt projekt, eftersom det aldrig går jämnt upp. De där som man (jag) inte kan med att slänga, men som inte heller räcker till något. Eller?
Häromveckan lärde jag mig av en av stickcafékamraterna hur man gör russian join och någon dag senare dök jag ner bland alla mina påbörjade sockgarnsnystan och började klippa och ryssjoina för glatta livet, tills jag hade två helt unika nystan à 35 gram, vilket är ungefär vad som går åt till en socka i min storlek.


Jag måttade lite halvnoga, typ armlängder, men man kan ju vara så noga man vill. Eftersom jag nästan bara använde självrandande garner blev nystanen, och därmed sockorna, ändå inte helt lika, och då kändes det inte så noga att det blev exakt lika långa fält av varje färg heller.
Sedan var det bara att börja sticka, från tån och upp för att kunna utnyttja hela nystanen. Sockorna är klara och precis så galet randiga som man kan tro, men p g a bristande dagsljus finns de inte på bild ännu, så jag får återkomma med det.
Totalt blev det sex olika garnkvaliteter i sockorna. Några färger av Opal och några av Fabel, lite enfärgat Regia, Trekking Tweed (som f ö är ett av de drygaste garner jag stött på; 100 g har räckt till två par vantar och två par restgarnssockor före de här), lite isfärgat och sluligen en snutt Malabrigo Sock. Och trots detta blev det bara två trådar att fästa på vardera sockan! Känner att en ny värld har öppnat sig.

måndag 19 oktober 2015

Roma Mittens

Minns ni teststickningen, som jag deltog i för ett par månader sedan? Nu är vantarna klara och jag är nöjd med dem, även om jag fick gå upp i stickstorlek under arbetets gång och därmed sticka om en del.


Vantarna är fortfarande ganska små i storleken, men jag har inte särskilt stora händer, så på mig passar de bra. Ytmönstret, som är uppbyggt av räta, aviga och vridna maskor är verkligen fint, tycker jag! Garnet, som jag skrivit lite mer om här, genomgick en smärre förvandling vid tvätt och blockning - från fett och strävt till mjukt och fluffigt. Det ändrade t o m färg en smula.
Garnet är ganska ojämnt spunnet och på ett par ställen fick jag faktiskt ta av det för att undvika att behöva sticka med de allra tunnaste partierna, som nästan var som sytråd.


Mönstret heter Roma Mittens, är designat av Matilda Kruse och kommer att säljas till förmån för organisationen Hjärta till hjärta och deras arbete för den romska befolkningen i Rumänien och Bulgarien. Mönstersläppet har blivit lite fördröjt eftersom Matilda hållit på med flytt av sitt företag, men tanken är att mönstret ska finnas till försäljning i slutet av oktober. Jag återkommer såklart med information om när och var det kan köpas!

söndag 11 oktober 2015

Zippy top.

När läsarna börjar efterlysa en i kommentarerna, då är det hög tid för ett nytt inlägg! Av olika skäl har jag legat lite lågt senaste veckorna, men jag stickar för fullt och har flera färdigsydda saker liggande obloggade. En av anledningarna till tystnaden är faktiskt att jag väntat på fotohjälp för några av dessa färdiga projekt.
Igår hjälpte min kompis Anna till att ta bilder på min första Zippy top! Första, ja, för det kommer nog att sys fler, när jag nu ändå köpt mönstret. Inspirationen hittade jag hos Clara, som sytt flera stycken.



Mönstret är egentligen konstruerat för vävt tyg, men jag tror inte att en vid och helt rak topp utan bystinsnitt eller någonting skulle bli så klädsam på mig, så tills jag får tid och ork att sätta mig in i det här med fba (full bust adjustment, en metod att anpassa mönster till en större byst än b-kupa, som de flesta mönster är konstruerade för) fick det bli trikå.
Tyget är en rätt smalrandig jersey i ljusblått och brunt, som räckte precis, så när som på till infodringen i halsen, så den fick jag göra i ett annat tyg.



Blixtlåsdetaljen i nacken fyller ingen praktisk funktion. Det är inga som helst problem att få halsringningen över huvudet (och då är infodringen ändå sydd i vävt tyg), men jag tyckte att den var fin och valde att göra den ändå. Ett neongult blixtlås fick det bli, en lagom missmatchning. Eftersom jag också hade passpoalband i liknande färg hemma använde jag det till att fålla ärmarna med, och slutligen sydde jag alla stickningar med neongul tråd.


Som sagt kommer jag nog att sy fler toppar av det här slaget, men nästa gör jag en storlek mindre. Den här är nästan onödigt ledig i passformen, fast den är onekligen bekväm.

tisdag 22 september 2015

Troschock och ketchupeffekt.

Under lång tid har jag tittat avundsjukt åt de trosor som jag sett andra bloggare sy och efter en lång startsträcka på typ ett år eller så gjorde jag i somras slag i saken och prövade att sy egna.
Mönstret konstruerade jag själv, genom att klippa sönder ett par bekväma men uttjänta trosor och rita av. Sedan sydde jag ett provpar, som faktiskt blev bättre än jag vågat hoppas på, och efter bara någon mindre justering av provmodellen och mönstret tror jag att jag redan kommit fram till det, för mig, ultimata trosmönstret. Ni får dock nöja er med att se dem utan mig i, några rumpbilder känner jag inte för att visa.


Som det så ofta blir, åtminstone för mig, tog det alltså extremt lång tid att komma till skott med det här projektet, men när jag väl började kickade ketchupeffekten in, och nu har jag sytt närmare 15 par (och följaktligen rensat ut rejält i troslådan). Tyvärr blev bilderna jag tog på alla trosorna ganska mörka och dåliga, men de flesta par jag sytt är alltså olika. Tygerna är en blandning av restbitar, sådant jag hade hemma och nyköp. Jag har lärt mig att 40 cm på full bredd räcker till två par trosor, förutsatt att det är ett mönster som går att "vända upp och ner", så att man kan lägga mönsterdelarna åt olika håll för att få så lite spill som möjligt. En annan lärdom är att vikresår är det smidigaste och lättaste att få snyggt (har provat "enkel" spetsresår på ett av paren också, men det blev inte lika bra). Ytterligare ett alternativ skulle ju vara att sy resårkanaler, men det har jag inte provat ännu.
Väldigt rolig och användbar sömnad är det i alla fall! Förutom att de är hemskt sköna är det kul med vetskapen om att man har snygga egensydda trosor på sig. Det kommer att bli ännu fler; jag behöver ju enfärgade också, som funkar bättre under landstingets rätt genomskinliga vita brallor som jag tillbringar en stor del av arbetstiden i.

söndag 13 september 2015

Rester och tester.

Jag har rensat lite i mitt tygskåp senaste tiden. Vid sådana rensningar brukar alltid diverse påbörjade eller påtänkta projekt dyka upp, jämte tygrester som jag knappt minns varför jag sparat på.
Bland annat hittade jag ett par babyleggings, som jag köpt på second hand för några kronor för att använda som mönster. Nu slog jag så att säga två flugor i en smäll - fixade det där mönstret och brukade några av tygsnuttarna till att sy två provpar. De grå och lila tygerna var rena stuvbitar, förutom mudden som suttit på en tröja som jag sytt byxor av tidigare. De randiga har varit tröjor.


Dessutom sydde jag två små mössor av det som återstod av en t-shirt, som jag för några år sedan sydde en mössa åt mig själv av. Här hade jag inget mönster, utan freestylade lite, så jag vet inte om de passar på ett bebishuvud, men förhoppningsvis.
Byxorna och mössorna har jag, tillsammans med dessa plagg, lämnat till en kvinna som samlar in kläder och saker till nyanlända flyktingbarn här i kommunen.

fredag 4 september 2015

Bokrecension: Sy barnens första garderob.

Nu i veckan utkom boken Sy barnens första garderob. Jag fick upp ögonen för författarna, Kerstin Hansson och Kina Larsson, på deras instagramkonto @sykompis för ett par månader sedan och blev genast sugen på boken, så jag var snabb att köpa den.


Författarna beskriver det på ett ungefär så att de skrivit den bok de själva saknade när de började sy till sina barn. Boken innehåller mönster på tröjor, byxor, klänningar, skjortor, jackor, kjolar, mössor och halsduk, ja, det mesta kort sagt. De flesta plaggen har roliga namn också. Några av mönstren går att variera i längd, så att samma mönster kan bli antingen topp eller klänning. Andra är kombinerbara med varandra, så att man kan välja vilken ärm man vill till sin tröja, kombinera ett byxmönster med fickan från ett par andra byxor etc. Jag har inte hunnit provsy något plagg, men det låter ju fiffigt i teorin. Det finns också några sidor med sytips och en ordlista. Vissa av plaggen finns i "livspussel-variant", d v s med tips som gör dem extra snabbsydda. Typ rulla upp ärmar och sy fast, istället för att sy muddar.


Det som fick mig intresserad av boken var dock inte i första hand mönstren, utan alla roliga detaljer. Nedan har jag fotat av några grejer ur boken som jag gillar. Idén med knappar i olika färger är ju inte ny, men olikfärgade knapphål har jag inte sett tidigare.
Det står på flera ställen i boken att författarna brukar trycka/måla egna mönster på tyg. Det hade varit roligt med lite fler beskrivningar och idéer kring det också, men man kan ju inte få allt här i världen.




Och på det allra sista uppslaget, just när man tror att det är slut på det roliga, dyker det upp ytterligare en beskrivning, som en liten smarrig efterrätt! Ett par vingar till gympaskorna fick bli det första mönstret att pröva ur boken. Det kan man väl komma undan med även i 36-årsåldern?


onsdag 2 september 2015

Color blocking.

Starkt inspirerad av nederländska märket Sloppop, vars grundare jag följer på instagram, har jag sytt en lång mysig tröja, eller om det är en klänning (jag får väl fråga Lilla A vad hon tycker...) till mig själv inför hösten.


I och för sig påbörjade jag framstycket redan i påskas, men sedan strandade det hela och den blev klar först nu. Framstycket är hoppusslat av olika bitar i gult, svart, turkos och mörkgrått och det mörkgrå går också igen på ena axeln. Bakstycket och den andra ärmen är enfärgade.


Mönstret är den gamla vanliga Grace Hoodie av Jenny Hellström, men rejält förlängd och omritad så att den är helt rak.


Ett tag funderade jag på att sätta luva på plagget, men sedan skippade jag det. Planen var att trycka ett enkelt mönster på den gröna delen också, men eftersom jag inte hittar mina textilfärger för tillfället så får det vänta lite. Kanske gör jag det senare, kanske inte. Hur som helst tror jag att det här kommer att bli en höstfavorit!


Alla bilderna i inlägget är tagna av min kompis Anna och som vanligt vet jag inte riktigt vad jag ska göra av mig själv framför kameran, så några knasbilder blir det oftast.

söndag 30 augusti 2015

Monthly Makers - Textil.

Textil. Ett tema så enkelt att det nästan blir svårt. Egentligen skulle ju vart och vartannat inlägg på den här bloggen kunna platsa i den kategorin. Efter att ha funderat ett bra tag på vad jag skulle göra av temat, tog jag fram ett par av mina gamla tryckta textilier och bestämde mig för att sy något av dem. Tanken med Monthly Makers är visserligen att skapa nytt på månadens tema, men sömnad hör ju i allra högsta grad hemma under textiltemat, så jag tänker att jag ändå kommer undan med mina gamla tryckalster.

Det första tyget, en tomatröd lakansväv med djurliknande figurer, blev en liten ryggsäck i klassisk gympapåsemodell. Har ännu inte bestämt om den får bli stickpåse, leksakspåse hos Lilla A och Frallan eller kanske något annat.


Tyget har verkligen legat till sig länge. Jag kommer precis ihåg i vilket sammanhang jag gjorde trycket och det bör ha varit 1999 eller 2000. Däremot minns jag inte exakt hur det är gjort, men jag tror att det kan ha varit screentryck och att jag klippte ut figurerna i papper.


Därefter tog jag mig an en linnelapp, som jag faktiskt tryckte så sent som förra sommaren(!). Mönstret är gjort med täljda (dock inte av mig) stämplar i trä. Det fick bli en liten börs av det där slaget som man aldrig kan få för många av, eftersom de är så bra till sygrejerna, solglasögonen, passet, menskoppen, fröpåsarna, växelpengarna och alla andra små saker som behöver förvaras någonstans. Gult återbrukat blixtlås, grönt linnetyg till foder - klart!


Imorgon kommer samlingsinlägget upp på bloggen Herbariumet, så titta in där!

onsdag 26 augusti 2015

Jeansleggings (remake på remake!).

För drygt tre år sedan kortade jag av och lagade ett par jeansleggings. Som jag förutspådde höll de ett tag till, men började sedan kännas lite i slitnaste laget. Ändå har jag sparat dem och häromveckan sydde jag om dem till en storlek som (förhoppningsvis) passar Lilla A.
Det var främst på insidan låren byxorna var slitna, så jag klippte upp längs innerben- och grensömmarna och klippte ut de nya byxbenen så att sömmarna på utsidan av benen kom med. Jag använde samma mönster som till lejontajtsen, d v s ett som jag konstruerat genom att rita av ett par av Lilla A:s leggings. Dessa breddade jag dock någon centimeter, eftersom jag misstänker att jeanstyget, även om det är stretch i, inte är riktigt lika följsamt som vanlig trikå.


Linningen klippte jag av, sprättade upp och förminskade till lämplig storlek och sydde sedan fast igen. Inga konstigheter, alltså. Tanken var att sy bakfickor också, men det räckte inte tyget till, så det fick vara.
Byxorna är för övrigt fotade i all hast med mobilkameran på en parkeringsplats i centrala Örebro, ifall ni undrar. Så kan det bli ibland när det måste gå snabbt.

söndag 23 augusti 2015

Roma på stickorna.

Som ni ser är jag igång med mina Roma-vantar nu och har kommit en bit på väg. Ytterligare några varv sedan jag tog bilden, faktiskt. Rolig stickning med ett fint ytmönster!


Garnet heter Elena och kommer från Rumänien, från ett litet och ganska nystartat företag vid namn Moeke Yarns, som tillverkar sina garner av rumänsk ull, på traditionellt sätt och i liten skala (visserligen maskinellt, men på gamla maskiner) och utan kemikalier. Jag fick mig tilldelat (enligt eget önskemål) det naturfärgade garnet, men det kommer också i ett antal olika nyanser, färgade med växtpigment.
Garnet är rustikt, fett och strävt och doftar får. Det är inte helt lättarbetat, men den lite ojämnt spunna tråden gör också att det blir levande och vackert. Ett garn med karaktär!

torsdag 20 augusti 2015

Teststickning!

Jag har, tillsammans med några andra, fått förmånen att vara teststickare för ett vantmönster som Matilda Kruse, innehavare av garnbutiken Organic Knitters, har designat och som kommer att säljas till förmån för ett projekt inom organisationen Hjärta till hjärta.

Bild lånad från @organicknitters på instagram.

Mönstret heter Roma efter projektet, vars syfte är att förbättra levnadsförhållandena för den romska befolkningen i Rumänien och Bulgarien, genom att tillsammans med romerna själva och andra frivilligorganisationer arbeta med bl a utbildning för både barn och vuxna, hälso- och sjukvård och möjlighet till egen försörjning. Här kan du läsa mer om projektet. (Och till skillnad från vissa andra som brukar gaffla om att "hjälpa på plats" betonar Hjärta till hjärta även vikten av att hjälpa de EU-migranter som vistas i Sverige med mat, ett värdigt boende och, om man har möjlighet, ekonomiskt stöd.)

Direkt när jag såg vanten på Organic Knitters instagram blev jag förtjust i designen, och det känns extra bra att få vara med och teststicka för ett gott syfte. Nu väntar jag bara på garn och mönster som är på väg med posten, sedan ska jag sätta igång!

måndag 17 augusti 2015

2,7 shetlandsvantar.

Ungefär så mycket vante har jag stickat för att få det här paret. Jag började nämligen med att sticka höger vante och konstatera att den var lite i trängsta laget. När jag stickade vänster vante försökte jag vara mer noggrann med handlaget och den kändes mycket riktigt mer bekväm när den var klar. Dessutom upptäckte jag att jag lyckats lägga till ett extra enfärgat varv långt ner på den andra vanten, så att de inte var helt lika, och det gjorde att beslutet att repa upp den tajtare vanten inte var så svårt att ta.


Jag repade inte upp hela högervanten, utan "bara" till och med den nedersta gula sekvensen i mönstret (det var nämligen där jag råkat addera ett varv med grundfärgen på den andra vanten).


Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att det var värt besväret, för nu är höger vante betydligt mer bekväm. Nu är det nästan så att den känns lite rymligare än den vänstra, men nu repar jag banne mig inte upp någon mer gång.
Garnet (Jamieson's Shetland Spindrift) och mönstret köpte jag på Stackmora Vävstuga under garnsafarin. Det fanns färdiga kit med just den här färgställningen att köpa, men de var slut när vi var där, så jag plockade ihop motsvarande garner själv.


Vantarna har egentligen varit klara i flera veckor, men fastnade på bild först i helgen, när jag fick fotohjälp av min pappa.

torsdag 6 augusti 2015

Pösigt som 1985.

Under semestern var jag inne på en tygaffär tillsammans med Lilla A. Hon kommenterade då en rulle med blommigt tyg och tyckte att det var fint. När jag några dagar senare besökte samma affär igen, hittade jag en stuvbit av samma tyg och slog till på den (17 kronor kostade den, klart överkomligt!) för att sy något åt henne.
Ursprungsplanen var en kjol, men sedan bläddrade jag i en 80-talssybok tillhörande min mamma och hittade mönstret på "pösbyxor", av den modell som jag själv tillbringade en del av mina barndomssomrar i. Planen reviderades och byxorna frästes ihop ganska snabbt och fick resår i midjan och bensluten.


Stuven var lite i kortaste laget, men den här typen av byxor behöver ju inte tvunget vara hellånga heller. Det visade sig dock att de blev ganska lagom i längd och slutade ungefär vid fotknölarna. De ser nästan ännu kortare ut på bilden, men det kanske har att göra dels med kameravinkeln och dels med att de ju är ganska breda.
Tack vare den vida passformen skulle jag tro att de kommer att passa även nästa sommar, minst.
Lilla A bytte om till byxorna bums efter överlämnandet, så det var väl ett gott betyg.

måndag 3 augusti 2015

Lejonleggings.

Ännu ett semestersyprojekt. Efter att ha sytt flera tröjor till Lilla A och Frallan, bestämde jag mig för att sy byxor också. Närmare bestämt leggings, som båda barnen ofta använder.


Mönster hade jag inget, så jag lånade varsitt par tajts från barnen och ritade av. Snabbt och enkelt.
Här på bilden är bara Lilla A:s byxor med, men Frallans var precis likadana, bara mindre. Lejontyget kommer från rean på Ohlssons tyger.


Det vita bandet sydde jag fast i midjeresåren baktill, dels för att underlätta namnmärkning, men också eftersom Lilla A själv påpekade att hon inte visste vad som var fram och bak på kläderna när hon skulle klä på sig. Inte lätt att se det när man är 5 år och det inte sitter någon lapp bak, som det gör på köpekläderna, ju!

lördag 1 augusti 2015

Hantverksbyte.

Ett trevligt fenomen på Instagram är alla de hantverksbyten som folk gör. Jag har själv inte deltagit i något tidigare, men för några veckor sedan föreslog jag personen bakom profilen @varemet att vi skulle göra ett byte, eftersom jag blivit förtjust i hennes snygga broderier. Hon gick med på det och ett par dagar senare kom de här två broderierna, som jag valt ut, i brevlådan.


I utbyte önskade hon sig ett par handledsvärmare, i övrigt fick jag fria händer. Kul och lite läskigt samtidigt, att göra något efter eget huvud till en person man inte känner eller ens vet något om! Jag kollade om det var ok med ull och om det var några färger hon absolut inte ville ha, och sedan bestämde jag mig för halvvantarna Ivar ur boken Vantar för alla årstider, eftersom jag själv tycker det mönstret är väldigt snyggt. Riktigt rolig stickning och jag måste säga att jag blev sjukt nöjd! De blev uppskattade av mottagaren också, lyckligtvis.



Garnet är Rauma finull och jag hade egentligen köpt det för att sticka ett par andra vantar ur samma bok av. Det finns visserligen garn kvar så att det räcker till det också, men nu behöver jag ju ett par grå/gula Ivar själv...

torsdag 30 juli 2015

En flirt med 80-talet.

När jag rumsterade om lite bland tyger och syprojekt hittade jag en sweatshirt, som fått följa med hem från någon second hand, eftersom jag gillade det lite 80-talsflirtande trycket. Den var lite för liten till mig, men passade bra att sy om till Lilla A.
Jag glömde att ta en före-bild (nedan syns alltså den färdiga tröjan), men den såg i stort sett likadan ut före omgörningen som efter, bara med lite andra proportioner.



Eftersom ursprungströjan var i raglanmodell fick även den nya tröjan bli det. Jag klippte helt sonika upp hela tröjan längs sömmarna, så att jag fick släta bitar, ur vilka jag sedan klippte ut de nya mönsterdelarna. Sedan var det bara att sy ihop på nytt. Muddarna klippte jag också av och återanvände, förstås.
Jag gjorde tröjan ganska lång och rymlig, så att den blir lite som en skön tröjklänning. Även det en liten 80-talsflirt. Lilla A gillade den, men hävdade dock å det bestämdaste att det var en tröja och ingen klänning.

onsdag 29 juli 2015

Västerby Ateljéer och mer eller mindre publikfriande djur.

Några bilder från lördagens utflykt, där huvudattraktionen var trevliga Västerby Ateljéer utanför Hedemora. En härlig mix av keramik, färger, kreativa lösningar, udda gamla möbler, höns och blommor.





Väl värt ett besök om man har vägarna förbi! Enda felet var att vi redan hade fikat när vi kom dit, så att det inte var läge att prova något från deras frestande fikadisk.



Två muggar fick följa med hem. Den grå med tigrar och leoparder i folkdräkt (bara en sådan sak liksom!) är tillverkad där i Västerby och den gula kommer från en keramiker i Leksand. Trots att de är olika har de samma form och storlek. Jag har provdruckit båda under helgen och både kaffe och te smakar bra ur dem. Dessutom tillräckligt tjockt gods för att man ska kunna hålla i muggen utan att bränna fingrarna, vilket ju är en viktig egenskap hos öronlösa muggar.



På hemvägen stannade vi till på Lunåns gård för att klappa djur. Jag har länge velat träffa alpackorna som finns där och nu fick jag äntligen det.


Tyvärr var de mer intresserade av att beta gräs än att bli klappade och fotade. Jag kan ändå ha en viss förståelse för det, då jag antagligen skulle göra samma prioritering själv om jag vore alpacka. Med hjälp av mutor (pellets som fanns att köpa i en tuggummiautomat bredvid hagen) lät de sig ändå klappas litegrann. Dessutom träffade vi afrikanska getter, åsnor och sist men inte minst var herr Påfågel i färd med att försöka ragga upp några höns, så vi fick tillfälle att beundra hans ståtliga stjärtfjädrar.

måndag 27 juli 2015

Skopåsar.

Jag vet inte hur ni brukar göra när ni reser, men själv vill jag gärna ha något att lägga skor i, innan jag stoppar dem i resväskan. Plastpåsar i all ära, men det är ju alltid trevligt med återanvändningsbara saker och därför har jag sytt mig två skopåsar.


Materialet, ett par kökshanddukar med skor på, köpte jag på Myrorna för bra länge sedan, med just detta i åtanke. Varje handduk räckte till en påse. En lite större, tänkt för exempelvis sneakers och en lite mindre för nättare skor.


Modellen är enkel, en helt vanlig påse med avsydda hörn och dragsko upptill. Bomullsbanden hade jag i gömmorna, de var t o m klippta i lagom längd redan.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails