tisdag 27 januari 2015

Anonyma snöskulptörer.


När en anonym konstnär smäller upp sådant här längs ens väg till jobbet, då blir man ju lite lycklig ändå!

Uppdatering: Här kan man läsa om snöskulptörerna.

söndag 25 januari 2015

Monthly Makers - bokryggspoesi.

Via Alicia har jag hittat månadsutmaningen Monthly Makers, som ett dussin kreativa bloggare har dragit igång. Varje månad presenterar en ny bloggare månadens tema och man hänger på de månader man vill och kan. Temat för januari månad är papper och här ligger mitt bidrag.


Men vi får nog zooma in lite. För ett par veckor sedan såg jag en tävling på Instagram, där ett bibliotek någonstans i landet utlyst en tävling i bokryggspoesi. Det tyckte jag verkade kul och det passar ju bra till utmaningen. Dock var det svårare än jag hade gissat och jag hade inte så mycket tid, så det blev bara en. En kärleksdikt.


Det skulle ju vara kul att gå till biblioteket och göra samma sak, där det finns tillgång till fler roliga titlar att labba med. En annan dag.

lördag 24 januari 2015

#yllejuntan.

Idag har jag varit på yllebroderijunta i Gävle. Som jag förstått det var det Ulrika som styrt upp det hela via Instagram. Jag fick nys om det så sent som i onsdags, men lyckligtvis fanns det en plats kvar till mig.
Dagens huvudattraktion var Med nål och tråd-Elin, som tagit tåget från Stockholm med en hel trunk av sina fantastiska yllebroderier för att inspirera och lära oss.
Här kommer lite bilder från den fina dagen, som jag hoppas att det blir en repris på så småningom! Den riktiga kameran var med, men batteriet satt kvar i laddaren hemma, så ni får hålla tillgodo med telefonbilder. Fler foton finns också på Instagram (det går att titta via internet även om man inte har ett eget konto) under vår gemensamma hashtag #yllejuntan.







onsdag 21 januari 2015

Bee's wraps.

För ett tag sedan hörde jag talas om Bee's wraps, som är ett plastfritt och återanvändningsbart alternativ till folie och plastpåsar. Det är helt enkelt tygdukar impregnerade med bivax* som används att slå in mat i eller att täcka över kärl med. Efter användning diskar man dem med kallt vatten och lite diskmedel, låter dem torka och sedan kan de användas på nytt.
Det finns färdiga att köpa, men man kan också göra dem själv. Häromdagen dök det upp en länk i mitt facebookflöde som påminde mig om detta och det var den lilla knuff jag behövde för att komma igång.


Jag följde den här beskrivningen, som funkade bra förutom att det gick åt lite mer vax än beskrivet. Ekologiskt bivax hade jag hemma, en rest från när vi gjorde hudvårdsprodukter, och tyg har jag ju också en del av...


Totalt gjorde jag fem stycken i lite olika storlekar. Mest använd än så länge är den gröna blommiga ovan, som jag svept in osten i. Jag har försökt läsa på lite om hur de verkar fungera och har hittat övervägande positiva omdömen. Får väl återkomma med en egen recension efter en tids användning.

*Köpevarianterna verkar oftast vara indränkta med en blandning av bivax, jojobaolja och kåda, men jag använde bara vax till mina. Såvitt jag kunnat läsa mig till ska det inte göra någon större skillnad.

söndag 18 januari 2015

Alla stickar Gudrun!

För ett par månader sedan hittade jag ett nytt stickcafégäng, som jag anslutit mig till. I vår gemensamma facebook-grupp började vi prata om vanten Gudrun, som det visade sig att flera av oss var sugna på att sticka. Jag föreslog att vi skulle göra en knit-a-long och inom ett dygn var det flera av oss som köpt mönstret, letat fram lämpliga garner och lagt upp. Snabba ryck, alltså!


Jag håller kvar vid min ambition att i möjligaste mån använda garn som jag redan har hemma. Gudrun stickas i ganska tunt garn, t ex sockgarn eller Drops Alpacka. Båda varianterna hade jag en del av, men valet föll på sockgarn, eftersom jag trodde att det skulle ge ett bättre definierat mönster än alpackan, som ju är lite luddigare. Gult Trekking Tweed och mörkgrått Fabel blev det. Den första vanten blev färdig på några dagar och den andra är på stickorna nu.


Jag ser verkligen fram emot att få se alla de olika Gudrun-varianterna som kommer ut av knit-a-longen! Jag tror att vi är ett tiotal deltagare och ingen vante blir nog den andra lik. Jag hoppas kunna få till en bild på alla vantarna när vi är färdiga.


När jag är klar med de här vantarna ska jag sticka något som inte är gult och grått, jag lovar!

Det här blir mitt bidrag till bloggutmaningen I mina händer, som Mitt hem är min borg anordnar.

torsdag 15 januari 2015

Pippi-UFO-tröjan.

För nästan fyra år sedan, närmare bestämt i mars 2011, började jag sticka en pippitröja åt Lilla A. Tyvärr blev den aldrig färdig då. Nu i samband med UFO-cyberjuntan har jag plockat upp den igen, haft med den på några stickcaféer och stickat lite hemmavid och nu är den nästan klar.


Det enda som återstår är att plocka upp maskor runt halsen och sticka en kant. Istället för Lilla A blir det Frallan som får tröjan, och jag hoppas att han ska kunna ha den ett tag åtminstone.


Detta blir mitt bidrag till den sista UFO-cyberjuntan. Vill passa på att tacka Lopplisa för initiativet och övriga deltagare för ett gott samarbete samt uttrycka min stilla förhoppning om en fortsättning. För mig har det varit en bra spark i baken och en starkt bidragande orsak till att jag kunnat färdigställa inte mindre än tre riktigt sura gamla UFO:n. Tack!

onsdag 14 januari 2015

Sista, första och minsta.

Nä, men om man skulle ta och sparka igång bloggåret 2015? Jag har firat in det nya året med en magsjuka, tätt följd av en urinvägsinfektion, så orken har varit begränsad och humöret inte på topp, kan man väl säga. Men nu är jag piggare (så pigg man nu är i mitten av januari) så nu kan det väl vara dags.

De som läst med ett tag, minns kanske att jag sydde en waldorfdocka till Lilla A julen för tre år sedan. Eftersom min mamma sydde waldorfdockor åt mig och min bror som vi fick i julklapp den andra julen vi fanns till, och jag gjorde detsamma till Lilla A, måste naturligtvis Frallan också få en! Dock var den inte riktigt färdig till jul, utan den blev 2014 års sista och 2015 års första alster.


Den här gången valde jag att göra en s k overalldocka med fastsittande kläder, dels för att bespara mig själv lite arbete och dels för att jag tänkte att Frallan nog ändå är för liten för att ha någon glädje av att kunna klä av och på dockan. Halsduken (årets första och förmodligen minsta stickprojekt!) går dock att ta av.
Jag använde inte något specifikt mönster till dockan, men jag har utgått från beskrivningarna i boken Lek med mjuka dockor av Karin Neuschütz, som jag långtidslånat av mamma, men hade turen att hitta ett eget exemplar av på loppis för en guldpeng i höstas.


Jag började med att göra ett innerhuvud av ett par gamla strumpor (ja, ett par, fick köra med dubbla lager eftersom det var hål i båda) som jag fyllde med ett litet ullgarnsnystan och kardad ull. Sedan band jag av med bomullssnöre för en finare huvudform och klädde huvudet med hudfärgad trikå. Därefter tog det riktigt tidsödande arbetet vid; håret! Ett tunt underhår och därefter sydde jag öglor, som jag knöt fast och sedan klippte upp, över hela huvudet. Såhär i efterhand kan jag konstatera att jag kanske skulle ha valt ett grövre garn, så att det gått lite snabbare, men det blev i alla fall väldigt fint, om jag får säga det själv! Och det sitter bra, vilket ju är fördelaktigt när dockan ska hanteras av en 1½-åring.


Kroppen konstruerade jag och sydde utifrån huvudets storlek. Dockan ska ju ha samma proportioner som ett litet barn, så huvudet ska utgöra ungefär en fjärdedel av kroppens storlek. Överkroppen/tröjan består av en kasserad tunika och underkroppen/byxorna av manchester från Kupan. Plaggen är hopsydda på maskin vid byxans linning och så lämnade jag en bit av innerbenssömmen öppen, så att jag kunde stoppa kroppen.
Det var lite svårt att få bra fason på kroppen tyckte jag. Det gick liksom inte att pressa överkroppen full med ull, för då såg dockan ut som He-man eller någon annan bodybuildad superhjälte, med bred bringa och armarna stående rakt ut åt sidorna. Jag försökte istället att stoppa upp magen och rumpan lite extra och tycker att det blev rätt bra till slut.


När dockan var klar (och jag orkade sitta upp igen efter magsjukan) stickade jag en liten röd halsduk till den. Kanske får den även någon kofta eller så framöver, vem vet.

Om man ska se någon fördel med en massa sjuktimmar i soffan, skulle det väl vara tid att fundera över nya kreativa projekt och i mån av ork möjlighet att påbörja desamma. Jag har två nya stickningar på gång, till exempel. Mer om det en annan dag.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails